Så Elin, vad tyckte du om årets Bokmässa? Jamen det var ju kul som vanligt! Och de vanliga frågorna uppstod: har jag inte varit här nyss? Går jag runt i cirklar? Hur hittar jag till berättarscenen? Var ska jag hitta något vettigt att äta? Hur ska jag hitta ut? Och som vanligt ägnade jag inte någon tid åt årets tema, som i år var Rumänien. Borde man skärpa sig med det eller?
Vad var årets absoluta höjdpunkt? Årets höjdpunkt var ett seminarium som hette Nya underbara kvinnor som Johanna Koljonen höll i. Jag gillar verkligen Johanna Koljonen. Och nu gillar jag verkligen de tre unga finlandssvenska författare som hon pratade med: Johanna Holmström, Sanna Tahvanainen och Sara Jungersten. De pratade om vad det innebar för dem att vara finlandssvensk, om kvinnliga kroppsliga erfarenheter, om sina böcker och om hur de liknar och skiljer sig från varandra. Grymt roligt och intressant att lyssna på. Jag köpte Sanna Tahvanainens bok Bär den som en krona, en skildring i romanform om drottning Victoria av England. Tror den är mycket bra, ingen vanlig historieskildring, utan den tar upp historia som "är intressant på riktigt" som Tahvanainen sa. Som till exempel att drottning Victoria var en av de första kvinnor någonsin som fick lustgas när hon födde barn. Hon fick nio (!) barn har jag för mig att Tahvanainen berättade. Måste läsa de andra författarnas böcker också: Holmströms Asfalstsänglar och Jungerstens Lika delar liv och luft. Och så är jag mycket nöjd med att jag fick Lindenbaums Ska vi va? och Nilsson Thores Treo, Enis och en till signerade av författarna så att jag kunde ge dem till mina barn. En annan höjdpunkt var after work i kylan och sen middag och vin med dig och Anna-Karin på kvällen!
Vad var inte så bra? Det var också ett seminarium som skulle göra nån slags samhällsanalys av bilderboken... Det glimrade till ibland men blev mest flamsigt och off topic. Nog för att jag gillar flams men... det här blev flams i fel sammanhang. Blev dock väldigt nyfiken på en av seminariedeltagarna: Katarina Strömgård som har skrivit och illustrerat Björnarnas dagis. Hon sa bara vettiga saker.
Så Josefine, samma frågor till dig: Vad tyckte du om årets bokmässa? Jag tänkte mycket på en serie av Liv Strömquist som fanns i Vi läser innan mässan om att allt kallprat på Bokmässan handlar om hur trångt det är och hur korta alla författare är i verkligheten. Jag skrattade åt det när jag verkligen såg Jan Guillou, han satt ned så jag såg inte hur kort han var. Och så gick jag och tänkte tankar om hur trångt det är och hur svårt det är att hitta. Jag hade gjort en bra plan i år och jag fick in mycket bra, men dagen kändes för kort, nästa år vill jag gå två dagar!
Vad var årets höjdpunkt? Jag började dagen med en meditation över Anders Carlberg på Torget Se människan. Det var en präst och nära vän till Anders Carlberg som pratade om honom och hans insats för ungdomar i Fryshuset. Det var så personligt och fint och gav mig en bild av människan Anders Carlberg och hans otroliga livsgärning, han var trött på alla som bara pratade och oroade sig men ingenting gjorde. På väggen stod en dikt av Anders återgiven, jag tycker den är fin och kokar ner det viktigaste när man jobbar med och möter människor:
När du funnit stigen bakom snåret
Berätta om den
Inte vart den leder
Bara att den finns
Den fick sätta tonen för dagen, som blev lugn och harmonisk. Så jag satt kvar och lyssnade på Elisabeth Rynell i samtal med Dan Erik Sahlberg. Hon är en av mina favoritförfattare och i samtalet berättade hon om att skrivandet har blivit som ett sinne, att hon på något sätt lever genom skrivandet, det är först som hon skriver ned något som hon upplever det på riktigt. Det kan jag känna igen mig i faktiskt, upplevelser blir så tydliga, tankar blir så klara när de skrivs ned. Vissa människor är så mycket bättre på att skriva än att tala. Hon berättade också om när hon skrev om en våldtäkt i sin senaste roman Hitta hem, en våldtäkt som hon aldrig berört i text förut och hur fysiskt svårt det var att skriva ner denna scen, hon kunde inte skriva för hand eftersom hon skakade så. Sedan trodde hon att många skulle fråga henne om denna scen som var så stark, men det var tyst. Det här gjorde skammen än större, tystnaden gjorde att hon fick ännu mer skam att bära själv, förut hade den varit inkapslad, men nu var den ute, men ingen hjälpte henne att ta hand om den. Det berör hon i sin nya bok Skrivandets sinne: essäer.
Men läs då unge! Med Anne Steiner, Johanna Koljonen och Magnus Persson var också väldigt bra. De pratade bl.a. om läsande förebilder, att vi vuxna som läser måste göra det offentligt så att det smittar av sig, att det abstrakta tänkandet och den matematiska förmågan är kopplat till läsförmåga, vikten av bemannade skolbibliotek och att skolan måste erbjuda mindre fragmentarisk läsning och mer hel text under en sammanhängande period, bl.a.
Vad var inte så bra? Jag var så besviken över att jag inte fick Petters bok 16 rader signerad. Jag såg honom flera gånger under dagen och det var jättelång kö. Men på eftermiddagen när gick förbi Brombergs monter stod han där ensam. Problemet var bara att jag precis hade köpt en glass och boken låg i min ryggsäck. När jag hade gjort mig av med glassen och fått upp boken var han borta! Sedan var jag på ett seminarium som hette Skolbibliotekets roll i förändrade landskap som handlade om en ny antologi från Högskolan i Borås. Det var ett intressant och viktigt ämne som tyvärr var väldigt tråkigt presenterat. Sedan var jag lite ledsen över att jag bara fick gå hem efteråt och inte hade någon att mingla med, men det fick jag göra på fredagen istället. Det var schysst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar