Läsa högt - ett oerhört försenat blogginlägg

I dag är det throw back friday till 2014!! Läs och njut.

17 september 2014:


Hej kompis!

Det är dags för blogg min vän.

Högläsning. Denna blogg hade nog inte blivit till utan att du och jag läste högt för varandra, bland annat ur Lina Ekdahls "Diktsamling". Eller vad tror du?

Så nu frågar jag dig: Vem vill du läsa högt för? Varför? Och vad?
Och: Har du nåt extra fint högläsningsminne?

Din Elin


5 december 2014:

Allra helst skulle jag vilja läsa högt för min artonåriga dotter. Jag saknar våra stunder när vi varje dag gick in i böckernas värld, skrattade, förundrades och grät tillsammans. Ibland hamnade vi i viktiga samtal kring böckerna. Ibland när hon vill göra mig glad, får jag läsa högt ur en bok för henne. Jag har lite lurat mig till högläsningsstunder genom att göra vissa moment till en tradition. Vid jul måste vi t.ex. läsa om när Pettson får julbesök och om Snickar Andersson som inte tror på Tomten. Ett av de roligaste minnena jag har av högläsning med henne, var när vi läste Salmiak och Spocke av Moni Nilsson, då skrattade vi precis lika mycket och blev ledsna precis samtidigt. Ibland går vi igenom hyllan med våra favoritböcker tillsammans, ler åt Benny, Alfons, Gittan, Findus och de andra, minns våra stunder. Det låter kanske lite sorgligt och nostalgiskt, men mest är det roligt. Snart kan jag kanske läsa högt för mitt fadderbarn, Noa. Vi har en gedigen samling att gå igenom, det ser jag fram emot.

Jag skulle också gärna läsa högt för dig, Elin. Du är en bra lyssnare och stunder med dig är aldrig tråkiga. Kanske ur en diktsamling av något slag, Lina Ekdahl (igen), Bruno K Öijer eller Kristina Lugn? Vi kan läsa favoriten Selma Lagerlöf eller kanske berättelserna ur Djungelboken? Jag har nämligen ett alldeles speciellt minne av en svenskalektion som jag var åhörare till när jag gick på lärarhögskolan (innan jag visste vad jag vill bli på riktigt). Läraren (som jag tyvärr glömt namnet på) läste Rikki Tikki Tavi högt och hela klassen satt som små ljus. Man kunde riktigt se hur spänningen liksom vibrerade genom klassen. Efteråt var det som att vakna upp ur en meditation eller stark dagdröm, upplevelsen var mycket starkare än om jag t.ex. skulle se en film. För mig är det i alla fall så att bilder som jag skapar i mitt inre när jag läser eller blir läst för är mycket verkligare än de som någon annan har skapat. En annan bok som jag tror skulle passa till högläsning är Christos Tsiolkas, Örfilen, jag har bara läst första sidan, men den verkar väldigt lovande.

Eller så kan du vara med när jag tar mig igenom Tove Janssons samlade verk, ett projekt jag precis har påbörjat. Då kunde vi bygga upp stämning med te och levande ljus, fårskinnsplädar och mjuka kuddar och så en alldeles högtidlig känsla som bara skapas när något mycket viktigt sker. Då kunde vi läsa vartannat kapitel och kanske kunde vi också lyssna på Peter Lundblads version av Vem ska trösta knyttet, min absoluta favorit.

Josefine

Vid min sängkant

Det är lite rörigt vid min säng. Det ligger böcker på mitt nattygsbord, på golvet, på byrån, på fönsterbrädan och t.o.m. i sängen ibland. Där ligger böcker som jag vill läsa, bör läsa, har börjat läsa och sagt att jag redan har läst. Just nu ligger här t.ex. Barbro Alvings "Älskar att resa", Iris Schurmann-Mocks "berömda kärlekspar på resa", Audrey Niffeneggers " Tidsresenärens hustru", Christine Falkenlands " Sfinx", Håkan Nessers "Himmel över London", Petters "16 rader", Jenny Valentines "Dubbelgångare", Lena Anderssons "Egenmäktigt förfarande" Rick Yanceys "Den femte vågen" och Sara Kadefors "Lex bok". Just nu läser jag Yoko Ogawas bok "En gåtfull vänskap" till en läsecirkel.

På mitt nattduksbord

Onda krafter i Sollentuna av Coco Moodysson (grym!)

Lex bok av Sara Kadefors

Jeans - lappa och sy nytt av Anna Hörling

Urchin och de dansande stjärnorna av M I McAllister

Och på ditt Josefine?

Ett förslag

Bust some moves den här fredagkvällen!

http://www.youtube.com/watch?v=vzWfNn5Y5JA

Tips till en förkyld pt 2

Då frågar jag dig Elin.

Läs- och lyssningstips till en sjukling? Vederbörande är runt 40 och läser i princip allt utom väldigt blodiga och våldsamma spänningsromaner. Vederbörande har numera ett ganska stort barn och därför nyvunnen egentid att göra vad hon vill. Alltså möjlighet till långa sammanhängande läsningssessioner.

/Vederbörande

Å, Vederbörande sjukling, tänk att få vila när en är sjuk! 

Själv längtade jag bara efter att få ligga på soffan och kolla på teve när jag var förkyld. Du som numera har både nyvunnen egentid och en smart teve kan väl gå till SVTs Öppet arkiv och kolla på Cilla Jackerts grymma teveserie Spung. Du kan titta på avsnitt som ”Jag vet precis vad jag håller på med”, ”Vi kan väl bara kramas lite?” eller ”Jag tar det i morgon”. Sen läser du Cilla Jackerts nya bok Dagens katastrofer och berättar för mig hur den är.

Okej, men innan du slänger dig i soffan för att se på Spung lägger du fram detta på ditt soffbord (så att du slipper gå upp när du väl har lagt dig menar jag):

• Barnboken Jagger Jagger av Frida Nilsson. Det är en så bra bok om att vara utanför och viljan att höra till... Det märks med en gång när författare tar barn på allvar och är sig själva när de skriver. Det blir så himla bra, också för vuxna. Dessutom nu Augustprisnominerad.

• Alltså noveller. Så oumbärliga att läsa när en har lite tid och blir avbruten ofta (vilket du inte blir, men jag har liksom fastnat i mina egna önskemål...). Hursomhelst, en novellist har fått Nobelpriset i litteratur. Hon är dessutom kvinna. Vi måste fira genom att läsa fler noveller. Exempelvis Linda Skugges Gnister från Novellix. Inte feelgood precis, utan snarare ganska brutalt och destruktivt om offer kontra förövare. Vem är vad egentligen? Och varför?

• X antal nummer av Damernas värld. Verklighetsflykt. Nog så viktigt vid sjukdom.

• I nummer 2 av tidskriften Vi Läser finns en jättefin artikel om Alice Munro av Martin Gelin. Han träffar eller intervjuar inte Munro men trots det lyckas han ändå förmedla en levande bild av henne, hennes böcker och skrivande, mycket genom att beskriva hennes hembygd. En lågmäld men innehållsrik artikel, ungefär som hennes böcker har jag förstått, utan att ha läst någon... än. I nummer 5, samma tidning, finns en bra artikel om Leif GW Persson. Han säger så fina saker om läsning.

• Valfri bok om muffinsbak.

Okej, nu kan du lägga dig på soffan. Titta på teve och läs av det blandade urval du nu har på ditt soffbord.

Och när du inte orkar kolla mer teve eller läsa mer, så lyssnar du på Stil i P1 med Susanne Ljung som programledare. Är du det minsta av populärkultur och dess historia så gillar du detta!

Sen vilar du öronen och lyssnar på Fleetfoxes. Liksom som bomull för hela dig.

Sen slår du på teven igen och kollar på Akuten i SVT. En dokumentär teveserie om personal, patienter och anhöriga på Kings College Hospital i London. Olik alla andra dokusåpor och serier om sjukhus. Om du känner ett behov av att fyllas av en känsla av ödmjukhet, tacksamhet och... hopp, så ska du kolla på det programmet. Och i jämförelse är du inte så sjuk...

Okej, nu är du trött på att ligga på soffan. Du sätter på Amanda Jenssens Dry my soul och dansar loss.

Okej, du är frisk nu. Gå och baka muffins.

Tips till en förkyld

Bok-, läsnings-, lyssningstips till en sjukling? Vederbörande är runt 36 år och läser i princip allt utom Sagan om ringen. OBS! Vederbörande har två små barn, möjlighet till långa sammanhängande läsningssessioner existerar ej.

/Vederbörande

Hahaha! Stackars Vederbörande!

Om man är sjuk vill man ju kanske ha något som får en att stå ut i sjuksängen, kanske möjligtvis, i små doser, inspirera till kreativa tankar och kanske ge impulser av glädje tillräckligt för att stärka upp och påskynda läkningsprocessen.

Spontant tänker jag poesi. En dikt orkar man alltid ta sig igenom, den dikar ut nya stigar för tankarna och binder ihop den redan tänkta tanken med en annan redan tänkt tanke och om man väljer rätt kan glädjen få en frisk på nolltid.

Lina Ekdahls Diktsamling passar perfekt. Eller Fredrik Lindströms diktsamling Evolutionen och jag kommer inte överens. Båda dessa får mig att skratta högt. Eller Fredrik Nybergs Nio, nine, neun, neuf där man själv först får liksom avkoda språket innan det blir tillgängligt. Eller Vitsvit av Athena Farrokhzad som helt vänder på perspektiven i sin augustnominerade uppväxtskildring i diktformat.

Men kanske vill du bara glida in i en skön läsupplevelse, drömma dig bort och låta kroppen sköta läkningen på egen hand medan du svävar bort i en meditativ känsla av tyngdlöshet. Jag är av den bestämda uppfattningen att en bra bok kan få dig frisk. Eller åtminstone lättare uthärda tiden som sjuk.

Jag skulle satsa på Regina Lunds uppläsning av Jeanette Wintersons Fyrväktaren som är en meditativ upplevelse av total skönhet eller Elisabeth Rynells Till Mervas, som i och för sig är lite sorglig men språket, språket kan få dig frisk. Eller varför inte Per-Olof Enquist Livläkarens besök som jag faktiskt längtar efter att få läsa om. Men om jag själv låg sjuk hemma nu hade jag nog tagit med mig Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek eller den aktionspäckade dystopin Den femte vågen av Rick Yancey.

Eller så tar Vederbörande med sig barnen i sängen och läser Gro Dahles och Svein Nyhus lysande bilderbok Mammas hår, den är underbar.

Efter Bokmässan

Så Elin, vad tyckte du om årets Bokmässa? Jamen det var ju kul som vanligt! Och de vanliga frågorna uppstod: har jag inte varit här nyss? Går jag runt i cirklar? Hur hittar jag till berättarscenen? Var ska jag hitta något vettigt att äta? Hur ska jag hitta ut? Och som vanligt ägnade jag inte någon tid åt årets tema, som i år var Rumänien. Borde man skärpa sig med det eller?  

Vad var årets absoluta höjdpunkt? Årets höjdpunkt var ett seminarium som hette Nya underbara kvinnor som Johanna Koljonen höll i. Jag gillar verkligen Johanna Koljonen. Och nu gillar jag verkligen de tre unga finlandssvenska författare som hon pratade med: Johanna Holmström, Sanna Tahvanainen och Sara Jungersten. De pratade om vad det innebar för dem att vara finlandssvensk, om kvinnliga kroppsliga erfarenheter, om sina böcker och om hur de liknar och skiljer sig från varandra. Grymt roligt och intressant att lyssna på. Jag köpte Sanna Tahvanainens bok Bär den som en krona, en skildring i romanform om drottning Victoria av England. Tror den är mycket bra, ingen vanlig historieskildring, utan den tar upp historia som "är intressant på riktigt" som Tahvanainen sa. Som till exempel att drottning Victoria var en av de första kvinnor någonsin som fick lustgas när hon födde barn. Hon fick nio (!) barn har jag för mig att Tahvanainen berättade. Måste läsa de andra författarnas böcker också: Holmströms Asfalstsänglar och Jungerstens Lika delar liv och luft. Och så är jag mycket nöjd med att jag fick Lindenbaums Ska vi va? och Nilsson Thores Treo, Enis och en till signerade av författarna så att jag kunde ge dem till mina barn. En annan höjdpunkt var after work i kylan och sen middag och vin med dig och Anna-Karin på kvällen!

Vad var inte så bra? Det var också ett seminarium som skulle göra nån slags samhällsanalys av bilderboken... Det glimrade till ibland men blev mest flamsigt och off topic. Nog för att jag gillar flams men... det här blev flams i fel sammanhang. Blev dock väldigt nyfiken på en av seminariedeltagarna: Katarina Strömgård som har skrivit och illustrerat Björnarnas dagis. Hon sa bara vettiga saker.  

Så Josefine, samma frågor till dig: Vad tyckte du om årets bokmässa? Jag tänkte mycket på en serie av Liv Strömquist som fanns i Vi läser innan mässan om att allt kallprat på Bokmässan handlar om hur trångt det är och hur korta alla författare är i verkligheten. Jag skrattade åt det när jag verkligen såg Jan Guillou, han satt ned så jag såg inte hur kort han var. Och så gick jag och tänkte tankar om hur trångt det är och hur svårt det är att hitta. Jag hade gjort en bra plan i år och jag fick in mycket bra, men dagen kändes för kort, nästa år vill jag gå två dagar!  

Vad var årets höjdpunkt? Jag började dagen med en meditation över Anders Carlberg på Torget Se människan. Det var en präst och nära vän till Anders Carlberg som pratade om honom och hans insats för ungdomar i Fryshuset. Det var så personligt och fint och gav mig en bild av människan Anders Carlberg och hans otroliga livsgärning, han var trött på alla som bara pratade och oroade sig men ingenting gjorde. På väggen stod en dikt av Anders återgiven, jag tycker den är fin och kokar ner det viktigaste när man jobbar med och möter människor:

När du funnit stigen bakom snåret
Berätta om den
Inte vart den leder
Bara att den finns

Den fick sätta tonen för dagen, som blev lugn och harmonisk. Så jag satt kvar och lyssnade på Elisabeth Rynell i samtal med Dan Erik Sahlberg. Hon är en av mina favoritförfattare och i samtalet berättade hon om att skrivandet har blivit som ett sinne, att hon på något sätt lever genom skrivandet, det är först som hon skriver ned något som hon upplever det på riktigt. Det kan jag känna igen mig i faktiskt, upplevelser blir så tydliga, tankar blir så klara när de skrivs ned. Vissa människor är så mycket bättre på att skriva än att tala. Hon berättade också om när hon skrev om en våldtäkt i sin senaste roman Hitta hem, en våldtäkt som hon aldrig berört i text förut och hur fysiskt svårt det var att skriva ner denna scen, hon kunde inte skriva för hand eftersom hon skakade så. Sedan trodde hon att många skulle fråga henne om denna scen som var så stark, men det var tyst. Det här gjorde skammen än större, tystnaden gjorde att hon fick ännu mer skam att bära själv, förut hade den varit inkapslad, men nu var den ute, men ingen hjälpte henne att ta hand om den. Det berör hon i sin nya bok Skrivandets sinne: essäer.

Men läs då unge! Med Anne Steiner, Johanna Koljonen och Magnus Persson var också väldigt bra. De pratade bl.a. om läsande förebilder, att vi vuxna som läser måste göra det offentligt så att det smittar av sig, att det abstrakta tänkandet och den matematiska förmågan är kopplat till läsförmåga, vikten av bemannade skolbibliotek och att skolan måste erbjuda mindre fragmentarisk läsning och mer hel text under en sammanhängande period, bl.a.  

Vad var inte så bra? Jag var så besviken över att jag inte fick Petters bok 16 rader signerad. Jag såg honom flera gånger under dagen och det var jättelång kö. Men på eftermiddagen när gick förbi Brombergs monter stod han där ensam. Problemet var bara att jag precis hade köpt en glass och boken låg i min ryggsäck. När jag hade gjort mig av med glassen och fått upp boken var han borta! Sedan var jag på ett seminarium som hette Skolbibliotekets roll i förändrade landskap som handlade om en ny antologi från Högskolan i Borås. Det var ett intressant och viktigt ämne som tyvärr var väldigt tråkigt presenterat. Sedan var jag lite ledsen över att jag bara fick gå hem efteråt och inte hade någon att mingla med, men det fick jag göra på fredagen istället. Det var schysst.