I dag är det throw back friday till 2014!! Läs och njut.
17 september 2014:
Hej kompis!
Det är dags för blogg min vän.
Högläsning. Denna blogg hade nog inte blivit till utan att du och jag läste högt för varandra, bland annat ur Lina Ekdahls "Diktsamling". Eller vad tror du?
Så nu frågar jag dig: Vem vill du läsa högt för? Varför? Och vad?
Och: Har du nåt extra fint högläsningsminne?
Din Elin
5 december 2014:
Allra helst skulle jag vilja läsa högt för min artonåriga
dotter. Jag saknar våra stunder när vi varje dag gick in i böckernas värld,
skrattade, förundrades och grät tillsammans. Ibland hamnade vi i viktiga samtal
kring böckerna. Ibland när hon vill göra mig glad, får jag läsa högt ur en bok
för henne. Jag har lite lurat mig till högläsningsstunder genom att göra vissa
moment till en tradition. Vid jul måste vi t.ex. läsa om när Pettson får julbesök och om Snickar Andersson som inte tror på
Tomten. Ett av de roligaste minnena jag har av högläsning med henne, var när vi
läste Salmiak och Spocke av Moni
Nilsson, då skrattade vi precis lika mycket och blev ledsna precis samtidigt.
Ibland går vi igenom hyllan med våra favoritböcker tillsammans, ler åt Benny,
Alfons, Gittan, Findus och de andra, minns våra stunder. Det låter kanske lite
sorgligt och nostalgiskt, men mest är det roligt. Snart kan jag kanske läsa
högt för mitt fadderbarn, Noa. Vi har en gedigen samling att gå igenom, det ser
jag fram emot.
Jag skulle också gärna läsa högt för dig, Elin. Du är en bra
lyssnare och stunder med dig är aldrig tråkiga. Kanske ur en diktsamling av
något slag, Lina Ekdahl (igen), Bruno K Öijer eller Kristina Lugn? Vi kan läsa
favoriten Selma Lagerlöf eller kanske berättelserna ur Djungelboken? Jag har nämligen ett alldeles speciellt minne av en
svenskalektion som jag var åhörare till när jag gick på lärarhögskolan (innan
jag visste vad jag vill bli på riktigt). Läraren (som jag tyvärr glömt namnet
på) läste Rikki Tikki Tavi högt och
hela klassen satt som små ljus. Man kunde riktigt se hur spänningen liksom
vibrerade genom klassen. Efteråt var det som att vakna upp ur en meditation
eller stark dagdröm, upplevelsen var mycket starkare än om jag t.ex. skulle se
en film. För mig är det i alla fall så att bilder som jag skapar i mitt inre
när jag läser eller blir läst för är mycket verkligare än de som någon annan har
skapat. En annan bok som jag tror skulle passa till högläsning är Christos
Tsiolkas, Örfilen, jag har bara läst
första sidan, men den verkar väldigt lovande.
Eller så kan du vara med när jag tar mig igenom Tove
Janssons samlade verk, ett projekt jag precis har påbörjat. Då kunde vi bygga
upp stämning med te och levande ljus, fårskinnsplädar och mjuka kuddar och så
en alldeles högtidlig känsla som bara skapas när något mycket viktigt sker. Då
kunde vi läsa vartannat kapitel och kanske kunde vi också lyssna på Peter
Lundblads version av Vem ska trösta
knyttet, min absoluta favorit.
Josefine
